Har legat på BB hela dagen, har även sprungit fram och tillbaka och tagit prover

hos barnläkaren. Han är fortfarande lite nere och dom enda ljuden han ger ifrån sig

är små pip (precis som en liten kattunge), han är blå/svart på bakhuvudet och gnyr

så fort man kommer nära det. Han gör inte speciellt mycket mer än att bara ligga,

han har fortfarande inte lärt sig suga så jag kan inte amma, utan sköterskorna här

matar honom med ersättning via mugg. Dom försöker hjälpa en med amningen men

suckar sedan och säger att det inte funkar när det inte går direkt. Jag pratar med läkaren

om hans ömma och svullna bakhuvud och han får en halv alvedonsupp och efter det så

ser man hur hela ungen slappnar av och faktiskt tittar sig lite omkring.

Efter att halva dagen gått och vi fått ny rumskamrat (vars bebis hamnat på neonatal) så blir

jag och lillen återigen kallade till barnläkaren. Det tas ännu mer prover och det kallas in flera

läkare. Dom pratar på sitt "läkarspråk" och talar sedan om för mig att min son måste läggas

in på neonatalavdelningen för att han har väldigt mycket gulsot och har väldigt höga infektionsvärden.

Jag står där helt förvirrad och håller i min bebis, ska dom ta honom ifrån mig nu? Vart ska jag ta vägen?
Kommer jag att få träffa honom något mer idag? Tårarna rinner och jag är helt stum.

Jag följer med en sköterska och vi går runt lite innan vi kommer fram till en dörr som finns i anslutning

till BB. Vi går igenom och där finns det flera dörrar till patientrum på båda sidorna. Vi kommer fram till

ytterligare en dörr och därefter så måste händerna tvättas och handspritas. Vi kommer till ett rum där det

står flera "sängar/vagnar/kuvösvagnar" med småsmå bebisar i (verkligen minibebisar). Folk springer runt

överallt och man ser många mammor med sina otroligt små bebisar. Efter en stund visas vi in i ett av dom

tre "barnrummen" och Viggo får en egen kuvösvagnsäng och en egen skötbädd på skötbordet. Dom tar ännu

flera prover och trycker och känner. Dom talar om för mig att jag får vara på avdelningen precis hur mycket

jag vill och när jag vill, jag får sitta där inne hos honom i 24 timmar om jag vill det och det kändes bra att

höra, man såg något positivt i det hela.

-

Efter en stund av lättnad så kollar jag mig omkring i rummet där det finns 4 andra bebisar, och det var

ingen tvekan om att Viggo var den största där på nästan 3 kg medans dom andra vägde kanske hälften så

mycket. Några av mammorna kommer under tiden in och tittar till sina barn och det kändes så skönt när

dom hälsade, som om det inte var konstigt. Redan där kände jag mig trygg och lite mer hemma.

-

Jag går tillbaka till mitt rum på BB avdelningen utan min son...det kändes hemskt men en av sköterskorna

talade om för mig att jag skulle få ett enkelrum nu, eftersom att jag inte hade någon liten bebis i mitt rum.

Jag får en bröstpump för att kunna pumpa så att lillkillen i alla fall får i sin min mjölk. Jag sitter där och funderar

och upptäcker att det inte kommer någon mjölk knappt, jag kunde inte pumpa eftersom att jag var bekymrad

över att jag inte var med min bebis.

-

Jag stänger av pumpen och precis då ringer mamma. Jag får en klump i halsen och vill verkligen inte svara,

hur skulle jag tala om att min lilla bebis, hennes lilla barnbarn vårdags på en vårdavdelning? Hon skulle ju få

panik då jag vet hur nervös och orolig hon är annars. Jag svarar och försöker att låta normal. Till min lättnad frågar hon om jag är trött då jag lät lite annorlunda och jag ljuger lite snabbt om att jag inte riktigt sovit. Dock var jag lite

trött efter förlossningen men inte så trött. Vi pratar länge om förlossningen när hon sedan frågar hur det är med lilleman. Jag tar ett djupt andetag och talar om att han behövde sola lite och att han hade ont i huvudet. Sedan säger jag lite fint att han fått en plats på Neo för att det är lättare att vårda honom där. Hon är tyst och frågar sedan hur det är med mig. Jag börjar gråta och säger att det är jobbigt men att det är skönt att jag får vara med

honom hur mycket jag vill och när jag vill. Vi pratar lite till, säger att vi älskar varandra och sedan lägger vi på.

-

Efter samtalet så kollar jag på klockan och inser att vi pratat längre än jag förväntat mig, så jag skyndar mig iväg mot Neo (så snabbt man nu kan gå bara dagar efter en förlossning). När jag spritat händerna och kommit in i rummet där lillen låg så såg jag att han har en slang (sond) i näsan. Jag blir lite chockad och letar upp personalen. Dom talar om att han hade svårt att äta så att vi behöver mata honom genom sonden. Jag lugnar ner mig och vi sätter oss för att mata honom. Vi pratar om allt och ingenting och dom visar mig även massa papper som måste

fyllas i varje gång han äter, kissar/bajsar, tempen, pulsen osv. Efter många timmar så går jag tillbaka till mitt rum och ställer väckaklockan så att jag kommer upp tills nästa gång han ska äta (han åt var 3dje timma) för att jag ville

vara med hela tiden.

-

Jag spenderade hela denna dag hos Viggo och jag kände mig som en ny människa, jag var lycklig!

När jag sedan går tillbaka till mitt rum på BB för att ringa mamma sitter en sköterska där. Hon tittar på

mig och säger att jag kan packa i ordning mina saker för att jag är färdigvårdad hos dom på BB.

Jag hamnar i chock, menar dom att jag ska åka hem och lämna min lilla kille här helt ensam? Jag känner

hur ögonen fylls med tårar och jag får inte fram ett ord. Jag tittar på henne och får sedan lite ynkligt fram:

- får jag inte stanna här längre?

Hon ser hur förtvivlad jag är och utbrister snabbt att jag ska få ett rum på neonatalavdelningen i stället för

på BB, så att jag kan vara med min son. Jag var bara utskriven från själva BB. Jag börjar störtgrina och kramar

henne så hårt att jag trodde hon skulle gå sönder. Sedan ler hon och hjälper mig med väskorna bort mot Neo.

Jag hamnar i rum 7:1, och det är någon som ligger och sover på andra sidan draperiet och jag undrade vem det

var. Hur som helst brydde jag mig inte, jag skulle få vara med min son! Jag lämnade snabbt väskorna och sprang ut till barnrummet för att berätta för lillkillen att jag nu kunde vara med honom HELA tiden.

-

Efter en stund så går jag tillbaka till rummet för att pumpa och min rumskamrat sitter då vid bordet och äter.

Hon heter Anna och är mamma till den lilla tjejen som låg i samma rum som Viggo. Vi börjar prata en hel del och det kändes så skönt att äntligen ha någon att prata med, och vi pratade verkligen om allt.

-

Det gick bra att pumpa denna gång och jag fyllde över en halv flaska, till och med personalen blev lite chockade över att det gick så bra för att vara första riktiga gången. Vi fick även hjälp av sköterskorna att amma och han fick faktiskt tag, men hade lång bit kvar innan han skulle förstå, han hade ju blivit lite lat pga av sonden. Han kunde ju sova och ändå bli mätt så detta var något nytt för oss.

Låg hela kvällen på andra sidan draperiet och pratade med Anna. Hon hade 5 barn hemma och vi var på en jämn

nivå trots åldern som skiljde.

-

Jag ringde mamma och berättade det roliga och sedan så somnade jag för att en stund senare vakna av larmet och för att vara med när min son matades.

-

På morgonen vid 06:00 när jag kommer ut till barnrummet ser jag att Viggo ligger under en stor sollampa och på en lysande "madrass". Jag pratar med sköterskorna och dom talar om att hans värden var så höga att han behövde sola. Jag fick fortfarande ta upp honom men det var bra att han låg där så mycket som möjligt. Vi skulle återigen försöka amma och det gick lite sämre idag, kanske för att jag var tvungen att hålla madrassen (solplattan) bakom honom när jag tog honom ur sängen. Vi kom överrens om att jag skulle försöka att pumpa efter varje mål och om han bara ska sondmatas så skulle jag pumpa innan också så att det produceras mera.

-

Det togs även flera prover på Viggo idag och det kom en massa doktorer som gjorde ultraljud på hans hjärna, njurar och urinblåsa. Allt såg jättebra ut så det var absolut inget att oroa sig för, men eftersom att han var så öm i huvudet och det så ville dom bara dubbelkolla.

-

När klockan var 16:00 så solar han fortfarande, värdena hade knappt sjunkit något så det var bara att fortsätta sola till det ger något resultat. Jag vill hemskt gärna åka hem. Det är skönt att vara här men vill bara hem ändå.

-

Till min stora lättnad så behöver inte lillkillen sola längre, hans värden hade sjunkit massor under natten. Känns skönt att kunna ta upp honom utan den där plattan, han togs ur solareit 08:30. Han börjar även använda nappflaska, så nu använder vi flaskan någongång ibland och sedan sonden nästan alla andra gånger. Han suger jätteduktigt på flaskan och rapar bra! Det ser ljust ut.

-

När det är fredag så mäts och vägs alla barn för att se om dom växer något. Nakenvikt tar man ju varje morgon på barnen men alltså hela alltihopa görs på fredagar. Idag vägde han 2610g, var 50,5cm lång och hade ett huvudomfång på 35,5cm. Han gick ju ner lite efter förlossningen men längden kan ju inte riktigt stämma tycker jag..låter lite knäppt.

-

Det hände även en massa annat spännande denna dag, hans värmesäng togs bort då han ansågs kunna hålla sin värme bra utan den, hans tungband klipptes då det ansågs kunna vara därför han inte får grepp om bröstet eftersom att tungan bli för kort, vi började även med en amningsnapp och dom tog ett urinprov för odling för att kunna komma på varför han hade så höga infektionsvärden.

-

Idag blir ju lillkillen en hel vecka och vi har fortfarande inte kommit hem, måste ju erkänna att det känns lite olustigt. Han skulle egentligen varit 38+0 veckor gammal i magen idag.

-

Idag för första gången lämnade jag sjukhuset en liten stund. Eftersom att man bor gratis på Neo men måste stå för maten själv (eller äta i matsalen) så tog jag mig tid till att springa ner till affären och köpa på mig mat. Lyckades även hitta en filt, två pyjamaser och lite kläder och en nalle till Viggo :) Han var ju mycket mindre än väntat när han föddes så lite mindre kläder skulle passa bra. Tur att man fick låna sjukhusets tvättstuga om man bodde på sjukhuset under en längre tid och hade lång hem.

-

Idag flyttade min rumskompis Anna och hennes dotter ut, dom skulle få åka hem då lilltjejen klarade sig bra utan sjukhusuppsikt nu. Kul för dom men lite tråkigt att bli själv, trodde jag i alla fall. Några timmar senare så flyttar Kristin (mamma till lilla Bella som också låg i samma rum som Viggo) in, vi var lite mer jämngamla så trevlig ny rumskamrat fick jag i alla fall. Så senare på kvällen var det jag, Krisse, hennes dotter Bella och MIN LILLA VIGGO som hade samma rum! JAG FICK ÄNTLIGEN HA MIN SON PÅ RUMMET IGEN! :D Jag skrev också på sondpapper och grejer så att jag fick sköta matningen med sonden helt själv, helt utan personal! Så nu var det verkligen skönt att få ta hand om min son helt själv igen. Dom kom in någon/några gånger på dagen och fråkade om det gick bra sen fick man sköta sig själv.

Viggo får även en egen napp idag eftersom att han är väldigt tuttig hela tiden men vill inte ha bröstet.

-

-

Idag blev det en tripp ner på stan för att införskaffa lite nya kläder till mig, mina jag hade med mig var ju alldeles för stora och man kände sig inte så fräsch att springa runt så på sjukhuset när man legat så länge. Kändes skönt att träffa FOLK men jobbigt att lämna lillen, även om han var med personalen. Jag var så glad över alla människor och att inte känna sig fångad att jag tror jag hälsade på alla jag såg haha :)

-

Senare under dagen togs det lite CRP prover på Viggo och även blodprov på mig.

-

-

Idag fick lilleman en ny sond i näsan och vi får även använda oss av fri amning så han får amma nu när han är tuttig eller gnällig. Han hade även sedan förut en nål i huvudet som sattes till hans antibiotika (det står inte innan för att jag inte har alla papper här så vet inte när den sattes dit). Han får även nya mattider.

-

Våra dagar såg nu ut lite såhär:

17:15 byta blöja och tvätta (få honom pigg) och amma därefter.

17:45 börja sonda och fortsätt samtidigt amma.

Efter att han ätit - Pumpa

21:15 byta blöja och tvätta (få pigg) och amma därefter.

21:45 börja sonda och fortsätt samtidigt amma.

Efter att han ätit - pumpa

01:15 byta blöja och tvätta (få pigg) och amma därefter.

01:45 börja sonda och forsätt samtidigt amma.

Efter att han ätit - pumpa

05:15 byta blöja och tvätta

05:45 börja sonda och fortsätt samtidigt amma.

Efter att han ätit - pumpa

09:15 byta blöja och tvätta

09:45 börja sonda och fortsätt samtidigt amma.

Efter att han ätit - pumpa

13:15 byta blöja och tvätta.

13:45 börja sonda och fortsätt samtidigt amma.

Efter att han ätit - pumpa

-

-

Idag nappade han hela 70ml utan problem i flaska, och personalen säger att allt annat funkar bra så bara han lär sig att äta alla måltider helt ur flaska så får vi åka hem! Snacka om att jag blev överlycklig!

Lillkillen får även D-vitamin av personalen som vi skulle börja med.

-

-

Idag får Viggo sin helt egen flaska och jag ser till att hans sond tas bort. Personalen var tveksam till att ta bort den först men när jag sedan i ca en timma argumenterat om att jag vet att han kan själv och om dom tar bort sonden så måste man ju, annars blir det ju lätt så att man sondar för att det går smidigare och dessutom är det ju bara att sätta dit en ny om han inte skulle klara av att äta allt i flaskan.

-

Alla prover är jättebra och dom säger att det ser ljust ut och att vi eventuellt kan få åka hem imorgon! :)

-

-

Idag är det fredag igen och det innebär ju att kolla hur barnen växer. Han väger nu 2814g, är 49cm lång (sa ju att dom mätte fel förra fredagen) och har 36,6 i huvudomfång. Vi skulle kolla hur han vuxit och så sedan var det sagt att vi skulle få åka hem, och jag var så sjukt glad! Sen när vi lägger honom och har mätt honom så spricker det något i hans bakhuvud (där han var så blå och svullen och öm när han var nyfödd, det hade lagt sig och blivit som två små mjuka "bölder"). "Bölderna sprack och det började rinna en massa var ur dom! Det kom in en massa läkare och efter att ha klämt och tittat och pratat så kom dom fram till att dom har uppstått då barnmorskestudenten på förlossningen hade satt skalpelektroderna fel 4 gånger så att det blivit sår i hans huvud, därav även hans höga infektionsvärden! Han får en ny nål i huvudet med antibiotika sen så får vi tvätta med sprit och smörja in med fucidinsalva innan huvudet läggs om. Ser det bättre ut om någon dag får vi eventuellt åka hem efter helgen.

-

Dessutom så har Viggo klarat att äta alla mål ul flaskan utan problem :D

-

Idag är Viggo 2 veckor gammal och vi ligger fortfarande kvar på Neo. Vi skulle ju fått åkt hem och det inte börjat vara i huvudet på honom. Men är ändå glad att det hände innan vi kommit hem, hade ju dött om det hänt hemma.

Hans nål i huvudet tas bort och han får i stället börja med antibiotikan genom munnen! Det känns bra för ni kan jag göra allt själv igen. Jag tvättar, smörjer, lägger om och ger honom medicin. Känns hemskt men ju fortare jag lär mig får vi ju kanske ta oss hem, för då gör ju jag det som sjukhuset annars skulle göra.

-

-

Mycket riktigt, idag ser huvudet mycket bättre ut och det enda som behöver göras är det som jag redan gör. Så personalen talar om för mig att vi får åka hem idag! Jag måste bara fortsätta att sköta hans huvud och ge honom antibiotika 1 vecka till :) Jag är så glad att jag spricker i hela kroppen! Ringer mamma och är överlycklig! Efter att ha gråtit och tagit farväl av alla underbar sköterskor och läkare och den underbara gemenskapen så går vi ut genom dörrarna, ytterligare några steg närmare hemmet.

Väl hemma bröt jag ihop, har inte sett mina syskon ordentligt på 3 hela veckor och jag har saknat dom som sjutton! Bodde hemma hos mamma precis när han var född eftersom att jag fick hämta nycklarna till min lägenhet 2 dagar efter att han föddes och låg ju faktiskt på sjukan då. Så skönt att vara hemma men kan ju säga att Neonatal är världens bästa avdelning, det är så familjärt och dom bryr sig verkligen och man känner det i hela hjärtat. Dessutom har tiden där fått mig och lillen att hitta våra rutiner, vi har våra mattider och han sover utan problem i sin egen säng eftersom att han är van från Neo. Tack avdelning 62c på mälarsjukhuset, ni har gett mig erfarenheter och minnen för livet.