Hittade en film som jag filmade när lillkillen låg i magen och levde loppan.
Tyvärr fick jag inte med när han vände helt och hållet men så brukar det
ju vara, när man vill så går det inte.



0:25, 0:58, 2:00 rör det sig lite.

Vad heter ditt barn? Viggo Bengt Max Lindh
När var du beräknad att föda? 19:e Februari 2011
Föddes barnet på utsatt datum, om inte när? 29:de Januari 2011
Hur stor var barnet vid födseln? 2685g tung och 48cm lång

Hur lång tid tog förlossningen? Kom in till förlossningen vid typ 00.00/00.30 är lite osäker och sedan så satte de riktiga värkarna igång ca 02.00 och lillen tittade ut 15.57.
Tog du någon smärtlindring? Lustgas en stund och fick sedan en morfinspruta i benet för att jag klarade av att slappna av i hela kroppen UTOM vänster benet! Haha. Så därav sprutan.
Tog ni reda på könet? Ja det gjorde jag :)
Hade ni bestämt vad barnet skulle heta? Jag hade planer på "Viggo" från den dagen jag fick reda på att han låg i magen! Dessutom så såg jag direkt när han kom ut att det var helt perfekt!
Hade du en svår graviditet? Inte alls!  
Kan du tänka dig att skaffa fler barn? OM JAG KAN! Vill ha mångamånga :D 
Har du fått några bristningar? Ja, på brösten, några på magen men framförallt en massa på rumpan och låren! Men det gillas :)
Var du nervös inför förlossingen? Inte alls, inte det minsta lilla! Förutom lite då när jag låg inlagd veckan innan han föddes men det var bara för dom sa så mycket konstiga saker. Men så fort det startade så var det som bortblåst och jag var kolugn!
Hade du några cravings? Kexchoklad!
Hur mycket gick du upp i vikt? 15-16kg.

Hur länge ammade du?  Ca 3 veckor (men då bara delamning då lillen hade svårt med att ammas).
Vem är barnet mest lik? Mig,mig och åter mig.
Vad är det bästa med att ha barn? Precis allting, ser inget som helst negativt i det!
Är ditt barn döpt? Inte än, men i sommar så :)

Kommer att komma fler listor och även en förlossningsberättelse och berättelsen om veckorna efter han föddes och vi låg kvar på neo. Håll utkik!

Har pratat med förlossningen i E-tuna nu i alla fall och
dom tyckte jag skulle komma in på kontroll.
Lillklutt röjer satan i magen och jag kan knappt röra mig för
han ligger konstigt.

Hör i alla fall av mig om hur det gått när jag kommer hem.

19 Januari 2011...
Det är alltså exakt en enda månad kvar tills lillklutten är beräknad
att titta ut! Kan ni förstå hur fort tiden har gått?! För det kan nämligen
inte jag göra, inte riktigt i alla fall! Jag är mer taggad än jag någonsin
har varit i hela mitt liv! Hihi!



Vet inte om ni ser vad bilden föreställer.
Men försöker att visa att min pyjamas som varit förstor och sett ut som
om det var modell för "män" nu är för kort! Ni ser ju hur det är vid magen!
Det blåser in under och man visar hela magen! Haha sjukt! Denna satt
ju skitbra för 2 veckor sedan och nu kan jag inte ha den längre :P
Likadant med några tröjor, jag kan inte ens använda 4 av mina MAMMATRÖJOR
längre!? Hur sjukt är inte det? Allt blir för kort i längden! haha.

Igår - 35+3






Idag - 35+4




Lilla magen och sen såklart som alltid Noahs lilla hand! haha


Men jag tror allt att den har vuxit lite sedan sist?

Det spretar åt alla håll!
Magen ser inte längre ut som en mage, den är inte
längre rund utan ser mer ut som en stjärna eller något med
alla små kroppsdelar som sticker ut åt alla håll och kanter!
Haha, min stackars lilla skrutt får inte längre plats och det
är ett under att min hud inte spruckit än!

Enda sedan i söndags har jag haft ont, eller ja inte sådär mördaront
men ändå smärta. Så har med andra ord haft kraftiga sammandragningar
igen! Men som min barnmorska sa, börjar det göra ondare på riktigt så
hjälper ju inte bricanylen som jag förövrigt ska sluta äta helt imorgon!

På tal om ingenting så börjar även mina gravidtröjor att bli för korta..
Intresseklubben antecknar..Men var något jag kom på, likaså som att mina
bröst har börjat läcka. Dock bara några droppar då och då men i alla fall.

Förhoppningsvis så får jag låna pappas kamera så kommer det lite bilder
sen, var ju evigheter sedan bilder på magen kom upp här på bloggen!
Skärpning skärpning Evelina Lindh!

Och återigen på tal om absolut ingenting så låg jag inatt och tänkte på en
sak som gjorde mig uppriktigt sagt ledsen...Jag vill verkligen inte gå ner i
vikt efter förlossningen, jag vill verkligen inte bli av med de kilon som jag så
extremt länge har velat ha! Jag kommer ju se ut som ett vandrande skelett!
Jag har nästan nått min drömvikt nu när jag gått upp under graviditeten och
det är bara ca 5-6 kg som saknas för att jag ska känna mig nöjd! Och att då
veta att jag kommer gå ner i vikt när klutten är ute känns inte jättebra!
Hoppas på att jag bli som mamma blev efter att hon fick mig, att hon fick lättare
att gå upp i vikt! För sammanlagt sen innan jag blev gravid så har jag gått upp
nästan 14kg! Och som ni vet, så är jag ju inte speciellt stor nu när jag är gravid,
och kan ju nästan tänka er hur det kommer att se ut sen! Aja, ska inte klaga. Fick
ju i alla fall känna mig bra till mods ett tag i alla fall :)

Nej nu ska det duschas och sedan vilas så man orkar med en hel dag till!

Känns sannerligen lite konstigt att ha gått fulla 35 veckor idag,
att säga att jag gått in i vecka 36, av hela 40 alltså! För mig låter
det helt galet!

Jag längtar ju som en galning och jag ser faktiskt fram emot att
få känna att jag verkligen lever, är bara lite nyfiken på hur det ska
gå till. Kommer det att sätta igång direkt när jag slutar med medicinen?
Kommer jag att gå till beräknat? Så många spännande frågor som bara
väntar på att bli besvarade! Och jag är så galet taggad!

Många har frågat om jag har några frågor eller om det är något jag är
orolig för vad gällande graviditeten/förlossningen och det enda jag kan
säga är att jag är lite orolig för att jag glömmer något viktigt hemma när
vi måste åka in, som typ laddare eller något ;) haha. Har faktiskt inte
någon oro eller så över något som egentligen rör mig eller bebisen.
Det känns skönt och folk lär säkert tro att jag ljuger, att jag egentligen är
skiträdd och nervös för precis allt som gäller det, men det är jag inte.
Skönt för mig! Haha :)

Än så länge under denna dagen så har det faktiskt varit förvånandsvärt lugnt
i magen. Har ju tryckt lite och sett små händer eller fötter puta utåt men har
ännu inte haft ont. Men som sagt, dagen har bara börjat och förmodligen så
slutar lugnet när jag skrivit detta ;) haha.

Imorgon går jag in i vecka 36 och har alltså gått full 35 veckor!
Jösses vad tiden går fort och det bara trycker mera och mera nedåt!
Idag har jag haft konstant ont, inte på något extremt hemskt sätt men
det har stramat och gjort ont. Kanske går över snart?

Har i alla fall varit full fart i magen hela dagen, funderar nästan på om
den lilla ens sovit något? Haha :P


34+6 ♥
Imorgon är det fulla 35 och början på 36 veckor! HIHIHI
(Visst ser magen lite mindre ut idag? Beror väl på kläderna men gulligt
ändå! haha)

34 + 5 ♥

Fullrulle, det är väl det ordet som beskriver gårdagen och denna dag än
så länge bäst! Det är inte stilla en sekund i magen och han flyttar sig från
sida till sida, borrar sig nedåt och det gör allmänt ont! haha stackars lilla
älskling vill väl inte ligga där och tråka hela dagarna!

Har förövrigt varit en snabbis på MVC (eller ja, BMM som det nu heter) bara
för att kolla hur det gått med medicinering osv, träffade alltså inte min BM idag
utan en läkare. Vi disskuterade lite biverkningar och sådant och kom fram till att
jag inte alls fått några värre biverkningar och att medicinen fungerar bra.
Ska ändå sluta med den nästa vecka, men är ju skönt att veta att allt var bra.

Nu ska vi vila för om ett tag ska vi till tandhygienisten på en rutinkoll för att
kolla att tänderna ser bra ut. Lite småjobbigt bara då jag inte kan andas genom
näsan för jag är så täppt ;) haha.

Idag har det varit förvånansvärt lugnt i magen!
Har mest rumlat runt och iof tryckt sig nedåt massor
men inga sammandragningar...ÄN.
Jag känner att hur det stramar i hela huden, hur det
nästan dunkar, så tight om plats och hud börjar det bli,
så jag tycker det är konstigt att jag inte fått bristningar
överallt än! Jag som är så liten ändå!

Har jag förresten berättat vad lillkillen ska heta? Eller vad
det förmodligen blir? Kom att tänka på det när jag skrev med
en annan gravid tjej förut som frågade om jag hade några namnförslag
till min lilla. Hon ska nämligen också ha, nu i Januari tror jag nog att
det var? Får väl rätt mig om jag har fel. Och då kom jag att tänka på att
jag kanske inte har berättat för er?
Nej men det blir antagligen Viggo! Om han nu inte ser ut som någon helt
annan när han kommer ut, om det verkligen inte passar sig med Viggo alltså,
men just nu så står det solklart att det är just så som min lilla älskling heter!
Annars står Theodor på en stadig andra plats, men som sagt man ser ju om
namnen passar eller inte när han väl är ute :)

Hihi, ville bara berätta det för er :)
Så nu ska jag och Viggo (hihi) vila lite innan maten :)

33+4 ♥

Känner att det verkligen knappt finns någon mer plats!
Magen är så tokspänd, jag har börjat få EN liten bristning precis
över naveln, eller ja den går från över till under naveln.
"Grävandet" nedåt har återigen börjat, dock har jag inte haft några
sammandragningar alls än, men det kan ju bero på medicinen.

Sista bilderna på magen år 2010!




v. 33
32 + 6 ♥


Första bilderna på magen år 2011!




v. 34
33 + 0 ♥


Ser ni vilken skillnad på magen?
Bara för att jag nyss vaknat på bilderna längst ner.

v. 33
32 + 5 ♥

Idag är magen nästan inte alls spänd (än så länge) men ändå har klutten
lyckats sparka och trycka åt alla möjliga håll! haha.
Eller ja, han ligger ju med ryggen åt högra sidan så det är ju vänstersidan
som blir mobbad och tryckt ;) haha.
Har än så länge bara haft en enda liten sammadragning, men det är ju bra.

Var förbi på MVC förut då läkaren i E-tuna sa åt mig att gå dit imorgon (idag)
så att dom fick kolla att det inte var någon mer blödning bara för att vara
säker, det är ju ändå inte bra om det blöder för mycket. Så när jag varit där
och pratat ett bra tag med min barnmorska så drog jag förbi sjukhusapoteket
där jag skulle hämta ut mina mediciner, salvan och även järntabletter.
Tyvärr fick jag bara med mig salva och järntabletter hem då medicinerna inte
fanns på lager men skulle finnas imorgon nere på apoteket på stan, men jag
klarar mig ju på de få tabletterna jag fick i Eskilstuna, i alla fall under morgondagen!

Nu ska jag och klutten vila lite.
Det måste vi ju göra enligt farbror doktorn :)
Nås på mobilen om det skulle vara något.

Igår ungefär runt denna tid så vad jag påväg till mödravården,
då jag upptäckt att jag hade blödningar och även sammandragningar.
Kändes ju inte riktigt bra kan jag säga och i och med att det var
både och så ville dom att jag kom ner så dom bara fick bedömma hur
det såg ut osv. Väl nere på MVC så kunde dom ju inte göra så mycket
mer än att konstatera att det blödde och hör att hjärtljuden på lillklutten
lät mycket bra.

Så barnmorskan förklarade att jag inte fick röra på mig så mycket och
vi blev även tillsagda att åka till förlossningen i Eskilstuna så att dom kunde
undersöka mer och se vad det var som händer. Det är ju så att man kan mycket
väl blöda under en graviditet men eftersom att jag hade sammandragningar och sådär
så kunde det lika gärna vara förlossningen som skulle starta, därför dom ville skicka mig
för en bättre undersökning. Vi fick till och med skjuts hem av barnmorskan för att jag
inte fick röra mig för mycket.

Väl hemma så fick jag i mig lite att äta innan jag och mamma satte oss i taxin och
åkte mot Eskilstuna. Peppar peppar så klarade jag mig utan att bli åksjuk hela vägen
dit men jag lyckades ändå inte bli utan sammandragningar, så lite skumt kändes det
måste jag ju erklänna.

När vi kom fram till förlossningen så tog dom urinprov, kollade mitt blodtryck och sedan
så sattes det två små apparater på magen. Den ena var för att kolla hur bebisens hjärtljud
var och den andra var för att mäta styrkan på mina sammandragningar. Låg där ett bra tag
medans kurvan skrevs ut, och det var så lugnande och härligt att få ligga där så länge och
höra hur kluttens hjärta slog :) haha och han ville ju inte ligga still och han tyckte inte om
att det satt fast saker på magen! Han sparkade och puttade så dom gång på gång höll på
att trilla av! haha.

När kurvan var färdig så kom en läkare och en barnmorska in för att göra lite undersökningar.
Dom tittade och kände och försökte att komma fram till vart blödningarna kom ifrån för det
kunde ju vara olika anledningar. Dom kom i alla fall fram till att det inte hade med bebisen,
moderkakan eller livmodern att göra utan det berodde på torra slemhinnor. Trodde inte det
skulle göras mer men dom såg lite smått bekymrade ut och förklarade sedan för mig att vi
även skulle göra ultraljud för att se saker och ting lite bättre och kolla hur det såg ut och sådär
i magen. Och jag kan ju säga så mycket som så att det var nog det häftigaste jag någonsin
gjort eller sett! Det är ju verkligen bättre apparater än vad det är på mödravården här i stan,
vilket kanske inte så konstigt då det är en förlossning..Men i alla fall!
Vi fick se lilla klutten (som man nu såg väldigt tydligt att det var en pojke) och han låg som han
gjort länge med huvudet nedåt, hjärtat slog jättefint, det var rätt mängd fostervatten, moderkakan
låg precis där den skulle ligga och vi fick även höra hur flödet genom navelsträngen lät och det var
helt otroligt! Man hörde hur näringen och allt som tar sig genom navelsträngen passerade!
Även det lät mycket bra! Man såg till och med att han lipade och att han låg med en knuten hand
mot pannan! :) Lillens huvud var även fixerat, "Fixering innebär att bebisens huvud sjunker djupt ner
i bäckenet och blir fixerat (”fastnar”).
Sedan blev det ju även ett vaginalt ultraljud (var ju inte lika kul som det låter kanske haha). Men
det var också så galet häftigt! Man såg på skärmen hur det såg ut om man skulle komma utifrån
och in så att säga :P man såg barnets huvud genom själva tappen och det låg ju en bra bit ner
och man kunde även se och mäta hur lång livmoderhalstappen var (den "ska" vara 5cm innan en
förlossning drar igång och min var ca 3,5cm lång) och min var ju lite kortare vilket betyder att
den börjar dra ihop sig eller vad man säger?

Så dom var inte jätteglada över att mina sammdragningar redan börjat så pass att tappen börjat
bli mindre i och med att jag bara gått fulla 32 veckor och 4 dagar (igår) och lillklutten vägde ca
1730g så tyckte dom inte riktigt att det var jättebra att det börjat såhär. Så jag fick medicin
"Bricanyl" (stavning?) som jag ska ta tre tabletter om dagen för att det tydligen ska "stoppa" det
hela. Dock vet man ju att det inte fungerar på alla men jag ska i alla fall ta tre tabletter om dagen
i ca2 veckor och skulle det sedan vilja starta så skulle det få göra det. Skönt att höra i alla fall då
jag tycker att 32 veckor är lite för lite än så länge, då är det skönt om man har gått 34 fulla veckor
och är påväg in i 35.

Så en liten typ sammanfattning?
..lillklutten mår toppen, och väger lite mindre än en "normal" bebis men går helt efter sin egen
och min kurva så det var normalt för honom. Han han jättebra hjärtljud, är väldigt livlig och ligger
alltså "fast" med huvudet. Jag mår också jättebra, har fått recept på medicin för att skjuta upp förlossning i
åtminstonde 2 veckor (om det nu funkar) och jag skulle hålla mig lugn och jag fick inte vara ute och
gå en massa och röra mig för mycket utan jag skulle helst hålla mig hemma och ligga och vila (lätt
att säga något sådant till mig som inte kan vara still en enda sekund! haha), har fått recept på salva för
slemhinnorna och jag har även gått upp 2kg sedan jag vägde mig på MVC förrförra gången jag var där.
Jag älskade personalen som fannsdär och speciellt barnmorskan som jag hade där, så himla gullig och omtänksam! Hoppas hon finns där när man väl ska tillbaka sen ;) haha. Läkaren var lite läskig till en
början men han var så skicklig och förklarade precis allting! Man kände sig så trygg i deras händer,
trots att man kände sig väldigt utlämnad! Haha inte så konstigt då några främmande människor ser
en i princip utan kläder och dessutom pratar samtidigt, men det kändes även bra då man märkte att
det är något som dom gör varje dag,ingenting som är ovanligt för dom.

Väl hemma i stan igen så var jag helt död i kroppen! Jag var så trött att jag nästan såg stjärnor haha!
Men ändå lyckades jag inte att somna! Så följde med mamma och Marve ut till vingåker för att hämta
Noah och när vi återigen kom hem så tvärsomnade jag! hahaha.


Jag var skapligt spänd innan vi åkte igår! Hela magen och framförallt
precis över blygdbenet var helt stenhårt! Scary!



Ursäkta dom dåliga bilderna men är svårt att ta kort på en bild!
Materialet är så glansigt att det blir suddigt och gult utan blixt och med
blixt blir det jätteljust och stora ljusfläckar!

Idag

v.33
32 + 1 ♥

Jag har ju varit helt spänd nu i snart en veckas tid, inte ens när jag sover
så är magen mjuk någonstans eller avslappnad. Det är alltid full rulle och
fart och fläng och han gillar verkligen inte att sova haha!
Det känns nästan som att han gräver på slemproppen typ (vet ju inte hur
det känns men ni förstår säkert), och sedan så trycker det extremt mellan
höftbenen (nästan nere vid låren).
Imorse så vaknade jag av att jag hade ont och det bara tröck nedåt och
det gjorde verkligen ont i både ryggslutet och vid blygdbenet. Som jag nämnde
i inlägget innan så tror jag verkligen inte att han ligger kvar där inne enda
till februari, och det är ingen annan i min omgivning som tror heller, inte med
tanke på hur magen har växt, hur spänd den alltid är och hur han trycker sig
nedåt.

Ska bli skönt att gå på kontroll igen sen efter nyår, så man kanske får reda på
hur det ser ut, hur långt ner han ligger osv.

Nu är det 55 dagar kvar till beräknad, det är ju sjukt hur fort tiden har gått!
Jag kommer liksom ihåg när det var 130 dagar kvar och jag tyckte att det var lite!
haha :P Det har ju gått så galet fort, jag vet att jag tjatar om det jämt men tror
inte att dom som inte varit i min sits själva riktigt förstår. Man kan inte sluta tjata om
det, och man kan knappt förstå själv hur fort det gått!

Imorgon ska jag förresten in på apoteket för att köpa mer järntabletter då jag bara
har ca 4 stycken kvar. Ska även leta efter lite gipslindor och vaselin så man kan ta
och gjuta av magen så småningom :) Inte för att den är speciellt stor och kommer inte
att bli heller, men det är ändå min mage med min lilla klutt i!

Kramp.
Det får inleda detta inlägg.

- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor. (halvt och ibland).
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd (halvt).
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner 
efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom.. (vi räknar hit "Våra bästa år).
- När Grandiosa blir gourmetmat... (det händer rätt ofta haha)
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Allt är väldigt irriterande...
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.

Hela helgen (från fredag till söndag) så har lillen röjt runt bäst
han har kunnat. Magen har flyttat sig, försvunnit och kommit tillbaka,
det har har tryckts upp mot revbenen för att sedan vända på trycket
och trycka nedåt istället! Man har sett hur han i en väldans fart förflyttat
sig från höger till vänster, uppåt och nedåt! Min lilla rackare kör på full gas
och det är inte ofta det är en lugn stund där inne, inte ens när man ska
sova.

I lördags så hade jag ju gått fulla 30 veckor och har nu alltså gått in i vecka
31 (jag vet att det låter krångligt för er som inte förstår, men ni får stå ut lite)
vilket innebär att det inte är så galet lång tid kvar! Det är nio veckor kvar tills
jag går in i vecka 40 och då tio veckor kvar tills jag har gått fulla 40. Känns som
att det har gått så sakta men ändå så fort, och ändå är inte den värsta segheten
över...den kommer att komma ju närmre BF man kommer.

Idag är magen lika spänd som en ballong och det nästan stramar då han förflyttar
sig, kanske så att min hud inte riktigt räcker till längre? Det brukar ju kunna vara
så när det börjar att strama, fast det gör ju inte ont (än) så det kanske inte är någon
större fara :) och skulle huden börja ta slut så har man ju inte dött av bristningar,
eller jag kommer inte att göra i alla fall. Har ju redan på brösten, rumpan och lite på
utsidan av låren (inte så konstigt då jag aldrig haft några bröst, rumpa eller lår förut).
Jaja, just för tillfället är det lugnt där inne och jag tror att han är lite trött efter allt
röj, hihi! Känns lite konstigt att skriva han förresten, känns som att det fortfarande
inte är 100% att det är så, men ändå känns det bättre än att skriva den :)
Mammas lilla klutt ♥

Nej, nu ska jag passa på att vila medans det är lugnt.